Laponia
Inte ensamrätt till markerna
För oss samer är Laponia landet där vi lever, där våra förfäder funnits och där renen lever. Marker som vi bebott och förvaltat i årtusenden, och som vi genom ”urminneshävd” betraktar som våra. Vi välkomnar besökare och vi kräver inte ensamrätt till markerna. Men vi vill själva få möjlighet att utveckla vår kultur, våra näringar och våra liv - i Laponia liksom i övriga delar av Sápmi. Vi vill själva besluta om egna angelägenheter, och vi vill ha fullt inflytande i övriga frågor som berör vår kultur. Vi vill fortsätta att leva och verka i Laponia. Därför vill vi bevara och utveckla området. Det vill vi göra utifrån våra egna förutsättningar; vår samiska kultur, rennäringen och vårt förhållande till naturen och markerna.
Långsiktigt bärkraftiga näringar
Traditionellt har vi samer betraktat naturen, kulturen och försörjningen som en oskiljbar helhet. Vi har levt av, och i, naturen och varit aktsamma om att leva på ”överskottet” av vad naturen gett. Långsiktigt bärkraftiga samiska näringar förutsätter att vi inte går över gränsen för det ekologiskt hållbara. Vi har levt och färdats i Laponia i tusentals år - nästan utan att lämna spår efter oss. För många människor framstår därför våra marker som vildmark.
Vår situation förändras
Idag påverkas vi av det svenska samhället. Utbyggnad av vattenkraften, skogsbruk, bebyggelse och en mängd andra krav och pålagor har gjort det omöjligt att leva på det gamla sättet. Valmöjligheterna minskar och trycket på de kvarvarande markerna ökar. Vår livsstil har också påverkats av det framväxande industri- och konsumtionssamhället. Kravet på lönsamhet gör att gränserna för det långsiktigt uthålliga ibland tänjs eller överskrids.
Anpassning till nya samhället
Vi inser att om vi ska fortsätta att leva på rennäringen så måste de traditionella värderingarna gälla. Vi har också ett ansvar att bevara en levande natur, ett fungerande ekosystem och en rik biologisk mångfald till de efterkommande. Därför måste vi hitta lösningar som passar det nya samhället men som bygger på det traditionella samiska sättet att förhålla sig till naturen. Det är möjligt att vi måste förändra attityder och arbetssätt inom våra egna näringar. Vi, som alla andra, måste också minska onödig konsumtion och försöka leva resurssnålt. Allt vi gör ska anpassas så att miljön inte tar skada – varken i Laponia, i andra områden som vi nyttjar eller på andra platser i världen.
Förpliktar
Vi välkomnar Laponias världsarvsutnämning som så tydligt betonar värdet av den nu levande samiska kulturen och det samiska kulturlandskapet. Det förpliktigar alla att verka för att en levande samisk kultur kommer att fortsätta att finnas i området. Men en kultur måste utvecklas i en gynnsam riktning för att leva, och ett kulturlandskap kan bara bibehållas genom ett samspel mellan människan, hennes sätt att nyttja naturresurserna och landskapet. En levande samisk kultur i Laponia förutsätter levande samiska näringar i området.
Grunden för den samiska kulturen, i Laponia och i övriga delar av Sápmi, är de traditionella samiska näringarna; renskötseln, jakten och fisket som i den samiska försörjningen utgör en helhet. Vi vill fortsätta att bedriva och utveckla de traditionella näringarna. Men vi vill också utveckla nya verksamheter i samisk regi. Samisk turism, samisk information, förvaltnings- och skötseluppgifter i parkerna är exempel på nya verksamheter som vi vill ta oss an.
Ser gärna en vidgad samebykompetens
Vi ser positivt på en så kallad vidgad samebykompetens och förbereder oss för nya verksamhetsområden. Vi betonar att näringsutveckling i Laponia bör vara småskalig, varsam mot naturen och ekologisk hållbar. Men den får inte lamslås av begränsningar och förbud. Familjen och hemmet, med levande traditioner och ett talat samiskt språk, är en nyckel till samisk identitet och kulturutveckling. Vi tror att generella insatser för att underlätta kunskapsöverföring mellan generationerna, för att uppmuntra användning av det samiska språket, för att anpassa undervisning, barn- och äldreomsorg till samiska förhållanden, medmera är nödvändiga för att bevara en levande samisk kultur i Laponia. Vi anser att samiska och svenska ska vara officiella språk i Laponia.